– Jaha, ja… Anna. Undergiven spermaslyna skriver du? sade mannen på andra sidan skrivbordet.
Anna svalde och nickade. Det var hennes kompis som hade rekommenderat henne att skriva det. Hon hade ju inte så många meriter att komma med, och det gällde att sticka ut. Att ha jobbat på en hamburgerkedja och varit krokimodell i en av ABFs studiecirklar räckte inte långt om man ville komma upp sig.
Mannen såg frågande på henne över läsglasögonen. Hon svalde igen och började stamma fram att hon gillade män som visste vad en kvinna ville, och att hon var lite lätt galen i sperma. Hon fnittrade nervöst. Sperma. Mannen log inte tillbaka, istället tittade han ner i hennes papper och grymtade. Intervjun verkade inte gå något vidare.
– Du skriver inget om din byststorlek, och jag kan inte heller se något om hur du ansar dig mellan benen? fortsatte han och såg upp över glasögonen.
Hon kände hur det hettade till om kinderna. Hon hade B-kupa. Nätt och jämnt. Inte så stora bröst, men å andra sidan var hon ganska smal.
– Sj-sju sjuttiofem B, stammade hon fram.
Han hummade och sänkte blicken mot hennes kjol. Stirrade rakt mot hennes underliv.
– Eh… vad skulle hon säga? – R-ra-kad… Rakad. Fast… uhm, har… eh… sparat en liten tofs? fick hon fram. Han kanske föredrog helrakat? Eller brasilianskt?
Mannen tittade åter ner i pappren och suckade uppgivet. Anna undrade vad hon höll på med?! Det hade ju varit en seriös jobbannons – även om företaget tillverkade tvivelaktiga vuxensaker. Hon borde inte ha skrivit ”undergiven spermaslyna”. Och hon borde ha rest sig upp och gått.
– Visa mig, sade mannen plötsligt och slog ihop ansökningshandlingen.
Anna ryckte till, kände hur det knöt sig i magen. Skulle hon visa sig naken? Hon blev osäker. Mannen fyllde hela rummet med sin närvaro. Det fanns liksom inget utrymme kvar. Inget andrum. Han var en sådan man man var till viljes. Det bara var så.
Hon hade en liten, kort, något somrig klänning på sig. Ett tunt stycke tyg. Skulle hon sära på benen? Hon hade sina duvblå favorittrosor på sig. Eller kanske var det brösten han ville se?
Det var sådan skillnad mot de andra intervjuerna. Hon mindes den lille, slemmige, fete mannen med videobutiken i källaren. Han som velat komma innanför hennes trosor. Hon hade slagit undan hans tafsande händer, bett honom dra åt helvete. Nu blev hon i stället ombedd att klä av sig – och övervägde att göra det.
Mannen gjorde en otålig gest mot bysten och bad henne knäppa upp klänningen, samtidigt som han stoppade undan glasögonen. Hon insåg plötsligt att hon skulle göra det. Vara honom till viljes.
Anna knäppte nervöst upp knapparna och hoppades att han skulle gilla hennes bröst. Hon drog ner axelbanden. ”Jaha, det var det,” tänkte hon uppgivet, ”jag strippar för att få ett jobb.”
Hon hade en skir, ganska lågt skuren push-up-bh som bröstvårtorna syntes igenom. Hur lågt kan man sjunka?
Han nickade gillande. Hon började föra bak händerna mot spännet men ångrade sig. Hon behövde kanske inte? Hade han sett nog? Hon knäppte istället händerna i knät. Kom på att armstödet nog var bättre. Eller skulle hon knäppa upp ändå?
Mannen ruskade på huvudet. Var det ett nej?
– Anna, knäpp händerna bakom nacken, är du snäll, bad han tålmodigt.
Hon lydde honom. Han log faderligt mot henne. Hon var honom trots allt till viljes.
– Bra, Anna. Be nu om lov att ta av dig behån, sade han.
Anna drog efter andan. Hon hade knappt varit på intervju i mer än tio minuter, nu skulle hon be om lov att visa brösten. Han hade sagt det så naturligt. Som om det var en del av en vanlig intervjusituation. Han verkade inte ens reflektera över innebörden – att det var ett sätt att visa sin makt över henne.
För det hade han. Makt.
Och vad hade hon för val? Tacka för sig och gå efter att ha berättat sin bh-storlek och hasat ned klänningen? Nej, hon skulle bli tvungen att vara honom till viljes.
Hon svalde.
– Kan jag få lov att ta av mig behån? frågade hon.
Han log och nickade.
Hon lät det bara hända. Lät sig vara mannen till viljes. Knäppte av sig behån. Det var inte första gången hon tog av sig en bh inför en man – men aldrig så här undergivet.
Han betraktade henne intensivt. Hon visste inte vart hon skulle ta vägen eller ha händerna. Kom på sig själv med att knäppa dem bakom huvudet igen. Hon log nervöst. Situationen kändes helt galen. Att sitta där med bar byst. Hon slickade sig nervöst om munnen. Det pirrade i hela kroppen. Bröstvårtorna styvnade. Hon skämdes lite över hur kroppen reagerade på att lyda. De stod stenhårt rakt ut.
Efter vad som kändes som en evighet vinkade han henne till sig och bad henne komma runt skrivbordet. Hon lydde som i ett töcken. Han bad henne vända sig om och svanka innan hon skulle dra upp klänningen.
Hon blundade och lydde igen. Höll andan. Var honom till viljes.
Mannen drog själv ner hennes trosor – hennes duvblå favoriter med sexig brodyr framtill. Han drog ned dem långsamt. Pulsen slog hårt. Hon protesterade inte. Skammen brände. Hon stod framåtböjd, svankande. Det blev svårare att svälja.
Hon var ju inte undergiven. Inte på det sättet.
Sedan fick hon kliva ur dem. Trosorna.
– Svanka, uppmanade han igen.
Hon försökte halvhjärtat.
– Mera, Anna. Var nu duktig och svanka mera för mig. Och sära på benen! fortsatte han.
Hon tog stöd mot skrivbordskanten, ansträngde sig, särade benen. Lydde honom.
”Herregud, vad händer?”, tänkte hon. ”Jag låter honom få precis som han vill.”
Mannen berömde henne. Frågade om hon tyckte om att lyda.
Det räckte inte att nicka. Hon blev tvungen att säga det.
– Ja, jag tycker om att lyda.
Han berömde henne igen. Hon kände hur våt hon blivit. Inte bara fuktig längre – våt. Redo.
För vad?
Hon orkade inte ens tänka klart tanken.
Mannen lade en varm hand på insidan av hennes ben. Beröringen var laddad. Så oerhört lustfylld. Hon stönade till, ofrivilligt.
Greppet lättade tills bara två fjäderlätta fingrar återstod. De gled långsamt uppåt. Hon rös. Vid ljumsken blev greppet fast igen. Han drog handen längs fittan utan att ta henne där. Från fram till bak.
Hon stönade till igen.
– Duktig du är, Anna, sade han och tog henne rakt över fittan med hela handen.
– Oh!! stötte hon ur sig, överraskad.
Ett finger mot fittmynningen. Hon blundade. Ville inte inse vad som hände. Det kunde bara inte hända.
Han tryckte bestämt in fingret.
– Åh! Ett finger blev två. Långsamma fingrar.
– OuUÅÅååh! Hon kunde inte hålla tillbaka det. Savade friskt, juckade instinktivt.
Han började fingerknulla henne med en mjölkande rörelse.
– OOoohhh… Greppet om skrivbordet hårdnade. Det kändes lite för bra.
”Det händer inte”, tänkte hon. ”Det händer inte.”
Han smekte hennes klitta med sin fria hand. Luften försvann ur henne. Benen ville vika sig.
Hans fingrar vidrörde klittan med fjäderlätta rörelser. Han visste precis hur.
Hon hängde tungt mot skrivbordet. Kunde inte annat än kapitulera.
Han ökade tempot. Hon försökte hålla tillbaka. Tänka på något annat. Han skulle få henne att komma. Snart.
– Du kommer inte utan tillåtelse, sade mannen.
Hon försökte tänka på hur mycket hon behövde jobbet.
– Be om lov, annars får du inte jobbet, sade han som om han läst hennes tankar – och tryckte fingrarna hårdare i henne.
Greppet om skrivbordskanten vitnade.
– Jag vill komma! flämtade hon.
Han var alldeles för skicklig.
– Anna ska be om lov om hon vill ha jobbet, sade han med kontorsmässig röst och nöp till i klittan.
Hon trodde att hon skulle explodera. Men smärtan tog över.
Han slutade smeka klittan men fortsatte oförtrutet att fingerknulla henne. När fingrarna återvände var det dubbelt så intensivt. Hennes röst bar inte längre.
– A! aAh! Ahn-na be-ber om l-lo-oov att ko-komm-ma… stönade hon fram.
– Beviljas inte, sade mannen och drog ut fingrarna.
Hon blev tom. Fittan knep efter det som inte fanns. Hon stönade frustrerat. Hon hade ju varit så nära.
Mannen suckade, tog fram en Kleenex ur skrivbordslådan och började torka fingrarna.
Anna rätade på sig, undrade vad som egentligen hände.
Det hade ju bara varit ett knep för att få uppmärksamhet. Även om det inte var en lögn. Hon gillade bestämda män. Och sperma.
– Sade jag åt dig att du kunde resa dig? frågade mannen vänligt.
Anna böjde sig blixtsnabbt fram igen.
Hon kom på att han kanske skulle fortsätta om hon var honom till lags. Till viljes. Svankade hårt och särade benen. Längtade efter fingrarna. Stönade för att få hans uppmärksamhet.
Han reste sig upp.
Skulle han knulla henne?
Hon skulle knullas.
Så lätt hon var. Våt, villig och upplagd – av en man hon aldrig träffat förut. På mindre än tio minuter. Hon var en kåt slampa.
Och hon hade ju inte ens fått jobbet.
Mannen tog ett stadigt tag i hennes hår.
”Nu kommer den”, tänkte hon. Drog efter andan. Tog spjärn mot skrivbordet. Hon skulle knullas hårt, bakifrån, av direktören – som en riktig liten slyna.
Men han drog henne bara upp.
Förklarade att de skulle gå ett varv i lokalerna. Hon skulle få se verksamheten. Träffa medarbetarna.
Han föste henne mot dörren.
Anna snubblade förvånad över rummet. Försökte få upp klänningen och hålla balansen i klackarna. Hon var inte van vid så höga. Att knäppa den korta klänningen innan de var ute i korridoren var inte att tänka på – men hon hann få upp axelbanden. Väl ute lyckades hon dra ner kjolen över baken.
Det var en lång korridor framför henne. Hon svalde.
Kände hur en droppe fittsaft letade sig ner längs insidan av låret.
Det kändes… helt galet.
Mannens grepp om hennes nacke blev fastare, och han gav henne en lätt knuff genom nästa dörr.
Det stod Ekonomiansvarig på skylten.
