Det hade varit en lång vecka, och när jag klev in på MC-klubben den där fredagskvällen hade jag inga förväntningar. Jag ville bara ha en öl, skratta lite med grabbarna, kanske spela ett parti biljard. Men där, vid bardisken, stod hon. En kvinna med intensiv blick och ett självsäkert sätt att möta världen. Hon log mot mig, som om vi redan delade en hemlighet.
Vi började prata. Samtalet flöt lätt – oväntat lätt. Hennes skratt fastnade i mitt bröst, och när hon la handen på min arm under en historia om något oviktigt, kände jag hur världen stannade upp ett ögonblick. Hon var så närvarande. Inga masker, inga spel. Bara en varm blick och en magnetisk närhet.
Efter en stund viskade hon:
"Följ med mig."
Vi gick tillsammans genom de tysta gatorna, tätt intill varandra. Det var något i hur hon såg på mig, som om hon såg rakt igenom alla fasader jag någonsin burit. När vi kom in i hennes lägenhet var stämningen laddad men inte påträngande. Vi skrattade lite åt tavlan vi råkade stöta till i hallen, nervösa och fnissiga som två tonåringar.
Hon ställde sig framför mig i skenet från ett fönster. Ljuset fångade linjerna i hennes ansikte, och när hon tog ett steg närmare, rörde hennes fingertoppar lätt vid min kind.
"Jag har längtat efter att känna mig sedd," sa hon tyst.
Kyssen som följde var mjuk, utforskande. Det fanns inget forcerat i den, bara en ömsesidig nyfikenhet och längtan. Vi lät våra händer lära känna varandras kroppar i stilla rörelser – inget hastigt, inget bråttom. Bara två människor som sakta föll in i varandras rytm.
När vi till slut sjönk ner i hennes säng var det med ett slags vördnad. Vi rörde vid varandra som om vi försökte minnas varje sekund, varje andetag. Hennes hud under mina händer kändes som något jag alltid vetat, men ändå just upptäckt. Våra andetag blev till samma, våra hjärtslag fann varandras takt.
Efteråt låg vi kvar, tysta men nära. Hon drog fingertopparna över min bröstkorg och vilade huvudet mot min axel.
"Jag vet inte vad det här är," sa jag.
"Inte jag heller," svarade hon, "men jag vill ta reda på det."
Och i den stunden visste jag – att det här var något mer än bara en kväll. Det var början på något vi båda trodde vi slutat vänta på.
