Kvällen började med tystnad. Simona var ovanligt spänd, och jag visste varför. Vi var på väg för att träffa Emma – kvinnan jag hade haft en affär med, med Simonas vetskap. Det hade alltid varit öppet mellan oss. Det var till och med Simonas idé att jag skulle träffa någon. Men det här – att ses alla tre – var ett steg längre.
Simona var vacker den kvällen. Lite nervös, lite reserverad, men fortfarande min. Hon sa inget när vi klev in på restaurangen, men jag märkte hur hennes hand greppade min hårdare när vi närmade oss bordet.
Emma log när hon såg oss. Hon reste sig, självsäker och varm. Hon var charmig på det sättet – hon vann folk med ärlighet. Hon sträckte ut handen mot Simona, och till min förvåning tog Simona den. Det fanns något i deras blickar, en nyfikenhet under ytan.
Middagen blev enkel, mycket tack vare Emma. Hon var sig själv – öppen, avslappnad och respektfull. Och Simona… mjuknade. Hon skrattade till och med. Jag satt där mellan dem och försökte förstå om det här verkligen hände.
När vi reste oss för att gå, kände jag det. Något hade förändrats. I hissen hem till Emma var stämningen laddad. Inte obehaglig – bara... elektrisk. Och när vi väl kom in i lägenheten var det Simona som tog täten. Hon gick runt, kommenterade, log, ställde frågor. Hon ville förstå platsen. Det rum där jag varit med Emma så många gånger.
Och sedan, plötsligt, stod de nära varandra. Emma backade inte. Hon bara väntade. Och Simona, med en nästan ursäktande blick mot mig, tog ett steg närmare.
Deras första kyss var trevande, nästan osäker. Men det fanns ett sug där. En vilja att förstå. Att känna. Jag stod kvar, lät dem ha sitt ögonblick, tills Simona vände sig mot mig och sa:
"Vill du vara med?"
Och det ville jag. Så innerligt. Men jag rörde mig varsamt. För det här var inte bara min stund – det var vår. Alla tre.
Det som följde var stillsamt, sensuellt. Blickar, smekningar, förflyttningar mellan kroppar. Ingen stress, inget måste. Bara tre människor som ville mötas. Simona överraskade mig gång på gång, både i sin öppenhet och i hur mycket hon njöt. Hon vågade mer än jag trott. Och Emma visade än en gång varför jag föll för henne – förmågan att läsa av, ta emot och leda med respekt.
När vi senare låg ihop, nakna i värmen av varandras kroppar, var det Simona som sa det jag själv tänkte:
"Jag förstår nu. Och jag vill göra det igen."
